Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll

Historien lever vidare på Hunneberg

Livet i Linköping

Det tar bara tio minuter att gå Hunnebergsgatan fram. Men sträckan bjuder på en resa genom flera århundranden – och några av Linköpings äldsta hus.

Hunnebergsgatan var Linköpings nordvästra infartsväg – från medeltiden ända in i början av 1900-talet. Först 1964 stängdes förbindelsen till Bergsvägen av. Här, på den övre delen av gatan, ligger i dag lägenheter och en del affärslokaler, men inte långt därifrån, på Hunnebergsgatan 28, står fortfarande Linköpings nordvästra tullstuga kvar.

– Mellan åren 1632 och 1810 var införsel av varor i städerna tullbelagda. I den byggnaden föddes och växte också Per Götrek upp. Han var son till den siste tullvaktmästaren, men är mest känd som Sveriges förste kommunist, och översatte det kommunistiska manifestet 1848, säger Gunnar Elfström, före detta stadsantikvarie.

Äldsta trähusen

De gamla gårdarna på Hunnebergsgatan 5, 7 och 9 är Linköpings äldsta trähus och ägs i dag av Stångåstadens dotterbolag Kulturfastigheter. Gatans – tillika Linköpings – äldsta trähus som fortfarande finns kvar byggdes för 388 år sedan. Den ligger på Hunnebergsgatan 7 och har till sin uppbyggnad en medeltida karaktär.

Arkeologen Göran Tagesson har visat att den östra delen av gathuset är från 1632 och att den västra delen är från 1685. Med andra ord klarade sig det huset vid den stora stadsbranden i januari 1700. De övriga byggnaderna vid de gårdarna är uppförda under 1700- och 1800-talen.

– I gården på nummer 9 bodde i mitten av 1800-talet en mor och hennes dotter vilka kallades för Brandts blommor, berättar Gunnar Elfström.

De drev en liten ölstuga i sin bostad, men var också kända för att dessutom erbjuda mer intima tjänster. I slutet av 1800-talet erbjöds motsvarande tjänster i en numera riven gård i hörnet vid Vallgatan av några damer som kallades för Svanbergs flickor.

Ölkrogar och slum

Vid den här tiden hade gatan nämligen fått ett allt sämre rykte med ölkrogar, slum och dåliga levnadsförhållanden. Men sett i ett längre perspektiv har gatan huserat en blandad befolkning ur alla samhällsklasser, såväl rika som fattiga. Gatans genom tiderna mest kände invånare är den moderna kemins fader Jacob Berzelius, som från 1779 bodde här under sina första levnadsår.

– Den byggnaden revs dessvärre 1925 när Östgötagatan skulle förlängas mot norr förbi Hunnebergsgatan, säger Gunnar Elfström.