Fördomar om hyresrätten och allmännyttiga bostadsbolag
Jag läste en spännande rapport nyligen som Fastighetsägarna tagit fram om missuppfattningar och fördomar om hyresrätten. Den gav mig lite inspiration då jag själv ofta får frågor på samma tema. Det finns många fördomar om allmännyttiga bostadsbolags uppdrag och hur vi drivs som är viktiga att förklara och reda ut. Jag tänkte försöka sticka hål på några av de vanligaste missuppfattningarna nedan.
Missuppfattning 1 – Allmännyttiga bostadsbolag har som uppdrag att sätta hyror efter de som har lägst inkomst
Just nu är det hyresförhandlingstider. Då hamnar förstås principerna för hyressättning i fokus. Den här missuppfattningen om hur hyror sätts tror jag är väldigt vanlig. Här har det skett en formell förändring sedan vi fick Allbolagen 2011. Allbolagen, som är en särlagstiftning för allmännyttiga bostadsbolag, är tydlig med att verksamheten ska drivas efter affärsmässiga principer. Det innebär i praktiken att det inte är vår uppgift att sätta hyror efter de som har allra lägst inkomst. Den svenska modellen innebär att allmännyttiga bostadsbolag ska drivas affärsmässigt och att vi i Sverige stöttar de svaga hushållen med bostadsbidrag. Det är givetvis inte samma sak som marknadshyror men vi måste få långsiktig täckning för kostnadsökningar som vi drabbas av. Vi vill förstås också ha en rimlig hyresutveckling och prisvärda bostäder som efterfrågas. Vår modell i Sverige skiljer sig markant från andra länder där de har olika varianter av social housing. Deras bolag stöttas av offentliga medel för att hyrorna ska vara låga. Jag har varit engagerad i bostadsfrågan på europeisk nivå i två decennier. Jag har sett social housing-systemen i väldigt många andra länder och också vilka problem de för med sig. Bolagen är beroende av bidrag för att kunna bygga och ibland även för att få täckning för driftkostnader. Det gör att de inte har rådighet över verksamheten och att kvaliteten ibland inte alltid blir särskilt bra i slutändan. Jag tror därför det är väldigt viktigt att vi tänker oss för och är rädda om den modell vi skapat i Sverige. För att vi ska kunna driva och utveckla vår verksamhet måste vi långsiktigt få täckning för kostnadsökningar. Annars får det stora konsekvenser för vad vi klarar av att leverera i form av service, investeringar, stadsdelsutveckling och underhåll. Jag vill också förtydliga att vår modell kräver att bostadsbidragen hänger med i kostnadsutveckling.
Missuppfattning 2 – Många tror att Stångåstadens finansieras av skattepengar
En annan missuppfattning som jag stöter på ibland är att många tror att Stångåstaden är en kommunal verksamhet som finansieras av skattepengar. Det är förstås skillnad på en kommunal verksamhet som finansieras av skattemedel och att ha en kommun som ägare. Stångåstaden och alla andra kommunägda bostadsbolag driver en affärsverksamhet där alla intäkter kommer från de hyror våra kunder betalar. Sedan ägs vi av kommunen och ägandet har sannolikt ett annat syfte med verksamheten än ett privat bolag. Vår uppgift är att göra Linköping till en bättre stad att bo i och driva företag i. För att klara det uppdraget behöver vi vara affärsmässiga, långsiktiga, ha nöjda kunder och tjäna pengar för att ha resurser att satsa på utveckling, investeringar och en bra vardagsverksamhet. I Stångåstadens fall är flödena dessutom omvända eftersom vi delar ut betydande belopp till ägaren varje år. Vi bidrar alltså till välfärden och inte tvärtom.
Missuppfattning 3 – Allmännyttiga bolag ska inte ska tjäna pengar
En tredje vanlig missuppfattning är att vi inte ska vara lönsamma och tjäna pengar. Jag tror den här frågan ligger kvar som ett arv från en tid när branschen hade massor av subventioner och ingen finansiell risk. Vi hade även ett självkostnadssystem för att sätta hyror. Jag tror att nuvarande system och regelverk där alla vi som arbetar med hyresrätter gör det på likvärdiga villkor med affärsmässighet i botten är väldigt bra för våra kunder. Självkostnadssystemet som innebar att man alltid skulle få täckning för kostnadsökningar behövde inte bli billigt eftersom det inte fanns något incitament att effektivisera verksamheten. Idag behöver vi, som jag skrev ovan, vara lönsamma för att kunna leverera en bra verksamhet till Linköping och våra kunder. Det är heller inte så att vår lönsamhet kommer från stora hyreshöjningar. Det finns inget samband som indikerar att de bolag som har bäst lönsamhet skulle ha höjt hyrorna mer än andra.
Missuppfattning 4 – Fördomar om vem som bor i våra bostäder och varför
En annan fördom är att människor skulle välja hyresrätten bara för att man inte har möjlighet att köpa sin bostad. Det är förstås inte korrekt. Hyresrätten har en mängd fördelar. En av de viktigaste är att du inte binder upp något kapital eller tar någon ekonomisk risk. Dessutom får du hjälp av din hyresvärd med många praktiska saker som den som äger sin bostad får sköta själv. Det underlättar dessutom tillväxt när människor vill flytta till en stad för ett nytt jobb. Det är betydligt enklare att hyra än att köpa. Ett stort bolag som Stångåstaden har förstås också ett tvärsnitt av befolkningen som kunder. Nästan alla har möjlighet att hitta någonting som passar hos oss.
Missuppfattning 5 – Hyresrätter finns nästan bara i miljonprogramsområden
På samma tema som frågan ovan så finns en uppfattning hos många människor att hyresrätter nästan bara finns i miljonprogramsområden. Det är också felaktigt. Vi och många andra fastighetsägare har en blandning av gammalt och nytt, dyrt och billigt, stort och smått – allt från radhus till stenhus i city. Begreppet miljonprogram är i sig belagt med en stor missuppfattning. Ett miljonprogramsområde likställs idag ofta med ett socialt utsatt område. Miljonprogrammet var ett stort program med statligt stöd som innebar att man skulle bygga hundratusen bostäder om året mellan 1965 och 1975. Det lyckades man med men miljonprogrammet är allt från villor och radhus till hyresrätter och bostadsrätter i olika stadsdelar.
Missuppfattning 6 – Allmännyttan beskrivs som en enhet och någonting homogent
Den sista missuppfattningen är den jag möts av allra oftast. Jag hör nästan dagligen hur många kallar oss för Allmännyttan istället för Stångåstaden. Jag tycker det känns fel och brukar påpeka det. Att klumpa ihop alla 300 bolag som ägs av kommunerna ute i landet till en enhet är lika fel som att göra det med alla privata bolag. Allmännyttiga bolag är förstås alla unika och de drivs på väldigt olika sätt och med olika uppdrag och ägarstyrning. Vi är väldigt stolta över vårt uppdrag på det allmännyttiga temat att göra Linköping till en bättre stad men vi är ett unikt bolag som heter Stångåstaden.
Tack till alla som läste ända hit. Hoppas ni blivit lite klokare om hur både vi och branschen fungerar idag.
Fredrik Törnqvist
VD, Stångåstaden
Kontakter
