Internationellt utbyte öppnar dörrar för Stångåstadens medarbetare

​För Matilda kom​​​​mer kunderna alltid först

Stångåstadens Bobutik i centrala Linköping har just börjat vakna. Det är en tidig, lite kylig morgon och jag tar tacksamt emot kaffet som Matilda Henebäck erbjuder så fort jag kommer innanför dörren på baksidan av butiken. Klockan tio öppnar Bobutiken dörrarna i entrén och välkomnar strömmen av kunder, blivande kunder och alla de som bara är nyfikna på vad Stångåstaden har att erbjuda. Jag får veta att många kunder kommer för att kika på tillval till sina nya lägenheter i den fräscha utställningen, medan andra har olika ärenden de vill prata om med någon av kundmottagarna.

Matilda Henebäck arbetar som områdesansvarig för en del av Stångåstadens citydistrikt. Hon har sin bas i Bobutiken men mestadels rör hon sig i områdena som hon ansvarar för: Stolplyckan, Magistratshagen och Tinnerbäcken. ”Jag arbetar hellre ute bland kunderna än bakom skrivbordet”, förklarar Matilda. 

Eurhonet-utbildningen i Tyskland blev en värdefull milstolpe​

Jag har kommit för att få veta lite mer om Stångåstadens arbete inom Eurhonet, ett europeiskt nätverk som består av ett 30-tal samverkande allmännyttiga bostadsbolag. Eurhonet står för European Housing Network och medlemsbolagen kommer kommer från England, Frankrike, Italien, Sverige och Tyskland. Gemensamt för alla medlemmar är en stark vilja att arbeta för ett hållbart samhälle, och bland annat organiserar man arbetsgrupper för frågor som exempelvis social integration och energi. Dessutom anordnar man utbildningar och jag är extra nyfiken på den speciella kurs som Matilda deltog i under sommaren – Junior Executive Academy.    

Du har verkligen utvecklats snabbt inom Stångåstaden. Vill du berätta lite om resan fram tills idag?

”Ja, allt har verkligen gått fort sen jag började som trainee för cirka två år sedan. Jag kom direkt från Linköpings universitet där jag hade jobbat under en period efter mina studier till byggnadsingenjör. Efter traineetiden fick jag anställning som områdesassistent här i distrikt city, och för bara ett halvår sedan blev jag erbjuden jobbet som områdesansvarig. Visserligen jobbar jag mer med förvaltning än teknik, men jag har ändå stor nytta av mina kunskaper. Inte minst när hyresgästerna har frågor om ventilationen eller värmen”, berättar Matilda.

Visste du om Eurhonet-samarbetet när du rekryterades som trainee till Stångåstaden?

”Nej tyvärr. Jag vet inte varför jag missade det, men jag sökte inte aktivt efter sådan information. Jag hade nog lite förutfattade meningar om kommunägda bolag. Inte på ett negativt sätt, men jag var ganska inställd på att allt fokus är lokalt och att man inte ägnar sig åt internationellt nätverkande. Därför blev det en glad överraskning när jag fick veta motsatsen!”   

Ja, hur och när fick du veta det egentligen?

”Jag vet exakt vilken dag det var. Det var den 21 mars 2015, alltså samma dag som vi premiäröppnade Bobutiken. Mitt under invigningen kommer VD:n för Stångåstadens dotterbolag Studentbostäder fram till mig och frågar: ’Varför har ingen av er trainees sökt till Junior Executive Academy i Bochum? Jag var med förra året och det var en fantastisk vecka! Anmäl dig direkt medan chansen finns!” Matilda skrattar åt minnet och menar att det nästan var lite pinsamt. Nu för tiden har hon full koll på Eurhonet och Stångåstadens internationella utbyten, det försäkrar hon.

Vad hände sedan?

”Egentligen borde jag inte berätta det, men jag smet faktiskt iväg från invigningen en liten stund för att ta reda på mer. Det visade sig att utbildningsveckan skulle gå av stapeln i juni och att anmälningstiden var på väg att gå ut. Jag anmälde mig på direkten!”

Så du tvekade inte en sekund?

”Jag kände direkt att detta var något jag absolut inte ville missa. Men samtidigt blev jag lite osäker. Om VD på Studentbostäder deltog året innan, kommer jag verkligen att vara kvalificerad för att åka? Men det ordnade sig utan problem. Och dessutom fick jag sällskap av Thomas Lilja, en tidigare traineekompis som idag jobbar på just Studentbostäder.  

Det låter som om ni fick uppleva en spännande vecka. Berätta lite om upplägget.

”I juni var det dags för vår vecka. Jag och Thomas flög till Tyskland på söndagen, och på fredag kväll bar det hemåt igen efter fem otroligt intensiva och roliga dygn. Hela veckan jobbade vi i grupp med en uppgift, ett spel som vi hade fått grundläggande information om redan innan vi åkte. Vi höll till på ett affärsuniversitet i Bochum, en stad som ligger mitt emellan Essen och Düsseldorf. Sammanlagt var vi ett 20-tal kollegor i åldrar under 40 år som kom från England, Tyskland och Sverige. I gänget fanns alla viktiga kompetenser representerade – exempelvis förvaltare, ekonomer och ingenjörer.”

Grupparbetet var alltså den röda tråden. Vad gick det ut på?

”I vårt material beskrevs en fiktiv stad med ett lika fiktivt fastighetsbolag. Allt var mycket verklighetsnära och vi fick ta del av diverse basförutsättningar – hur stadsbilden såg ut, hur företaget hade utvecklats under senare år och om påverkande faktorer som bostadssituation, inflyttning och så vidare. Vi delades upp i tre grupper och alla fick jobba med samma utgångspunkt: Vi skulle spela rollen som konsultfirma med ett tudelat uppdrag. Dels skulle vi genomlysa företaget och föreslå utvecklingsåtgärder vad gäller organisation, policies med mera. Dels fick vi uppgiften att planera ett stadsutvecklingsprojekt i ett av stadens problemområden”. 

Kändes förutsättningarna realistiska?

”Ja, verkligen. De stämde kanske inte in exakt på Linköping, men det finns motsvarigheter på flera andra håll i Sverige. Och den här typen av distrikt med utmaningar hittar man i varje stad. Våra grupper var också representativa för verkligheten. Vi hade i förväg fått skicka ner beskrivningar av oss själva och vår bakgrund, och med ledning av detta hade man utformat grupperna och fördelat deltagarna – allt var klart när vi kom dit. I vår grupp stod jag för förvaltningskunskapen medan andra representerade exempelvis ekonomi och teknik. Nationaliteterna var förstås också blandade och i min grupp ingick fem personer utöver mig – Caroline från Mannheim, Olga från Bremen, Sina från Darmstadt samt Filip från Örebro och Arda som jobbar i Uppsala. Vi hade jättekul ihop och slet verkligen som ett team ända fram till slutpresentationen som jag och Arda ansvarade för.”​

Presentationen ja, vad ledde allt ert arbete fram till?

”Spelet var upplagt som en tävling grupperna emellan. Varje grupp genomförde på fredagen en presentation inför en tremanna-jury som bestod av ordföranden för Eurhonet, en VD för ett tyskt fastighetsbolag, samt ledaren för affärsuniversitetet. På bara en halvtimme presenterade vi allt. Vi beskrev vad vi uppfattade som styrkor och svagheter hos bolaget, och våra förslag på hur man skulle kunna bli bättre som organisation. Vi presenterade också våra idéer för problemdistriktet och hur vi ville lägga upp stadsdelsutvecklingsarbetet. Det var tufft men väldigt roligt. Och så gick det ju bra. Juryn utsåg vår grupp till tvåa i tävlingen, efter min kollega Thomas grupp som knep guldmedaljerna. Det blev lite ”dålig” stämning på flyget hem, men det får man ta”, tillägger Matilda muntert.

Då får jag gratulera till prestationen. Men hur i hela friden hann ni med något annat under veckan?

”Otroligt nog hann vi göra en hel del annat. Vi gjorde ett studiebesök på ett tyskt fastighetsbolag som visade upp sitt bestånd och berättade om sin verksamhet. Och så besökte vi en gammal kolgruva i Essen som representerade en viktig del av industriregionens historia. 

Vad gjorde mest intryck på dig vid studiebesöken?

”Vi besökte en helt nybyggd stadsdel som verkligen imponerade.  Framförallt hade man tagit till vara på utemiljöerna med stora öppna ytor och ett naturligt vattendrag som gjorts lättillgängligt så att det bildade ett mervärde i planeringen. Vidare hade man skapat ett mycket fint gångstråk i riktning mot staden som skapade liv och rörelse, och som inte bara användes av de boende i området.” 

Och dina kollegor i gruppen, vad fick du lära dig av dem?

”Det är ingen tvekan om att Tyskland är bäst i världen på återvinning. Jag tycker i och för sig att vi också är duktiga men de har kommit längre. Deras resonemang går ut på att ingen kommer att efterfråga utveckling inom återvinningsområdet.  Därför måste man aktivt skapa och tillhandahålla möjligheterna och göra det enkelt för människor att ta bort de dåliga alternativen. Det ska vara så lätt som möjligt att återvinna och så svårt som möjligt att slänga saker i soporna. Jag fick även lära mig en hel del om helhetstänkande i hållbarhetsprojekt – som att till exempel väva in byggtekniska frågor i sociala projekt. 

Så här efteråt, kan du säga att dina förväntningar motsvarades?

”Absolut! Och om jag hade vetat om detta i förväg hade jag varit ännu säkrare på att jag ville söka mig till Stångåstaden. Visst, här kan man inte drömma om affärsresor över hela världen. Men vi har faktiskt en hel del annat utbyte. Exempelvis var en kollega till mig på energidagar i Paris för inte länge sedan. Och hos SABO, vår branschorganisation, får alla traineer på SABO-anslutna företag gå på utbildningar tillsammans. Utbildningarna motsvarar ungefär 20 procent av traineetiden och omfattar bland annat fastighetsekonomi, fastighetsjuridik, byggteknik och marknadsföring. Idén bygger på helhetstänkande och utbildningen fungerar som en snabbingång till branschen.” ​

Du har redan kommit en bra bit på väg i din yrkesroll. Har Eurhonet och resan till Tyskland tillfört något ytterligare för dig personligen?

”Jag har säkert utvecklats både som medarbetare och person. Under Eurhonet-veckan fick jag göra mycket som jag inte är van vid, och lärde mig tänka utifrån nya perspektiv. Nu begriper jag helheten bättre, jag har fått en annan bild av min roll i företaget, och jag förstår på ett annat sätt att jag är en del i att förverkliga företagets strategier och mål. Att jag fick åka tycker jag visar på att man tror på mig från företagets sida. När man kommer ut i en ny miljö, ser man sig själv i ett större perspektiv. Stångåstaden är så mycket mer än de fastigheter och kunder jag har hand om. I vardagen är det lätt att glömma att alla, precis alla delar i ett företag behövs.”

Innan jag tackar för mig frågar jag Matilda om vad som är så speciellt med Stångåstaden. Svaret är ingen överraskning:

”Vårt engagemang i kunderna förstås. Det genomsyrar hela vår organisation. För oss kommer kunderna alltid först!”