Löjtnanten är Stångåstadens senaste seniorboende nära Berga Centrum och Tinnerbäcken. Ylva Sundström flyttade in när huset var nybyggt och är aktiv både i Borådet och referensgruppen.

Från början var tanken att Löjtnanten, med sina två hus mittemot varandra, skulle vara ett vanligt boende men efter vissa justeringar fungerar det nu som seniorboende för 55+. Ylva Sundström hade bott nästan hela sitt vuxna liv i hus, undantaget två år i lägenhet i stan när barnen var små, innan hon flyttade hit.

– Åldern spelade roll när vi tog beslutet att flytta till ett seniorboende. Vi ställde oss i kö tidigt, säger Ylva som i dag är 74 år. Vi ägde både hus och lantställe, det blev helt enkelt för mycket arbete. Dessutom ville vi själva välja när vi skulle flytta. Både min man och jag har tidigare fått hjälpa våra egna föräldrar när det var dags och det ville vi inte utsätta våra egna barn för. De skulle slippa sälja huset och allt därtill.

Löjtnanten består av 2:or och 3:or, totalt 38 lägenheter. Ylva och hennes man bor högst upp i en trea med balkong. På nedre botten i det ena huset ligger den gemensamma samlingslokalen, en ombyggd lägenhet som även fungerar som gästbostad. Övernattande gäster betalar 50 kronor per person och natt och det finns plats för 4–5 personer.

– Den är ett otroligt viktigt inslag. Här serverar bland annat två aktiva damer kaffe och kakor varje onsdag eftermiddag och de har också anordnat en stor grannfest. Lokalen går även att hyra för privata arrangemang för 100 kronor, berättar Ylva. Pengarna samlas i en »fond« som används till lokalens behov.

Hon har varit med i Borådet från början och ingick i inredningsgruppen som med hjälp av pengar från Stångåstaden fick fria händer att möblera på bästa sätt.

Engagerad hyresgäst
Ylva är representant i Stångåstadens referensgrupp för de boende i Löjtnanten. Gruppen bildades i augusti i år när Seniorboende blev ett eget affärsområde. Tanken är att gruppen ska komma med förslag på förbättringar inför kommande byggen av seniorbostäder.

– Jag har tid att engagera mig och tycker att boendet är jätteviktigt. Vill man åstadkomma bra bostäder ska man ta till vara tidigare erfarenheter och lyssna på vad referensgruppen har att säga. Det gäller att få med alla detaljer, även de små. Ett exempel är dörrslussen mellan hissen och garaget i mitt hus som består av två dörrar som var mycket tröga. Nu har man satt dit automatiska dörrstängare, något som borde ha gjorts från början. Jag hoppas att gruppen kan vara till nytta och se till att det tänks till innan, men förändring är alltid en trög process.

Annars trivs Ylva bra med närheten till promenadvägar och Tinnerbäcken. Grannarna känner varandra och det är lätt att ringa på om någon behöver hjälp.

– Vi har koll på varandra och märker om någon inte synts till på några dagar. Speciellt vi som har hund kan varandra. Även om vi inte umgås privat träffas vi på fikastunder, fester etc. Det brukar vara ungefär samma personer som dyker upp varje gång. De flesta som bor här är pensionärer men det finns fortfarande några som arbetar. Det var en kvinna som flyttade eftersom hon enligt hörsägen tyckte att det var för tyst. Det har jag mycket svårt att förstå! avslutar Ylva.

Artikel från Välkommen Hem 2009